jag kan inte..
jag kan inte lura mig själv längre, hon är ju inte sjuk hon är fan inte på semester, hon är borta nu! hon har flyttat och jag får fan inse det, jag ska inte behöva ljuga för mig själv längre... men det går bra. jag har ju de andra men det kommer alrig att bli samma sak. vi säger att hon är sjuk för vårat eget bästa när det inte alls är så, och tänk hur de känns för mishell när vi sitter och tjuter hela tiden, vi måste skärpa oss även om det inte är så lätt men det känns ändå så sjukt att vi säger att hon är sjuk. och jag har faktiskt börjat tro på det själv nu, men tänk om hon är dödssjuk då? alltså inte kommer tillbaka, aso jag tänker tankarna jag absolut itne får tänka för både mitt eget bästa och alla andras bästa. men det måste fixa sig, saker och ting kan itne bara ta slut mitt i allt bara sådär, det är bara så! Jag vil itne tro det själv, jag måste sluta tro det. Det är inte över, det är bara en början..
och sen ställer jag ju självklart frågan till mig själv, vart finns ens vänner när man behöver dom? jag har massa som ställer upp för mig men så är det en person, jag har tjutit för det hela helgen och allting och vad har ja fått tbx? INGENTING, du säger inte ens hej till mgi elr ngt, du hör inte ens av dig genom sms elr msn elr ngt? vafan är felet? har jag gjort ngt? ASO förstå att jag redan mår dåligt, jag evt att du också gör det men vafan? låt de inte gå ut över mig, du är inte den enda som mår dåligt här i världen och de värsta är. jag har ALLTID ställt upp för dig, du ser hur jag tjuter och allting men endå bryr du dig inte, om du ska va sån kan du dra. trodde du va en äkta vän fan. men du gör som du vill, kan inte tvinga dig att bry dig, ha det bra!
/ tessaanringdahl
