tessaanringdahl

det här kommer att bli ett väldigt tråkigt inlägg men jag måste få det ur mig, det handlar just om mina känslor, *känsliga läsare läs ej, det kan komma endel svordommar*

det har alltid varit bra, alltid. vi har inte stött på några problem, eller det är det vi tror. vi har helt enkelt haft tur som inte märkt dom, eller ni har inte. jag har. varenda lilla otur vi haft har jag känt av. jag känner fortfarande av det och det gör att jag mår så otroligt dåligt. jag vet inte hur jag ska beté mig och jag får helt enkelt "damp" påmig själv. jag kan inte förmedla mina käsnlor på något annat sätt än att va ledsen eller bli arg. och ni får ursäkta det. jag vet att ni är trötta på mig, jag känner det. jag känner hur ni vill vara bara ni två och jag ska låta er va det nu, jag har ingen lust och fråga vad det är längre och få höra svar man absolut inte vill höra när man frågar om något, om ngn skulle fråga mig vad jag oftast får för svar tillbaka när jag frågar saker skulle jag säga "neh men inget.. det var inget" för det är så, det är de enda svaren jag får. och jag är trött på det, jag är trött på att känna att jag inte passar in längre, och det som skadar mig mest är att de ALLTID varit vi, nu är det inte så längre och det finns antagligen ingenting jag kan göra. jag kan inte heller komma fram till er och säga vad jag tycker för, för det första. Det är jag för feg för, jag är inte så stark. jag vill inte se er reaktion och jag vill inte höra "neh så är det inte alls, du är min bästa vän jag älskar dig kan inte leva utan dig" och bla bla bla. akta så ni inte snubblar i skitsnacket.. förlåt att jag låter arg men ni förstår mig inte längre och ajg förstår antagligen inte er. jag orkar helt enkelt inte, det blev bara så i torsdags de fick vara nog.

saken är den att ni inte ens kan tänka tanken hur det är för mig, ni planerar saker som ni inte ens har en tanke på mig om. det finns alltså bara er i era huvuden. och det är ju bara era dagar, dom dagarna ni kan är de dagar den andra inte har tid. fatta hur de känns? och säg inte att detinte är så , för så är det. jag har själv märkt det. och hur ni pratar om den andra hela tiden, hurj ag står där som ett fån. när ni pratar om saker jag inte har någon aning om och jag står som ett frågetecken, fatta vilken idiot jag känner mig som. men om ni vill, det kan vara över nu. det är bara ni okej? jag ska inte komma imellan mer. och ni behöver inte ens snacka om det här inlägget för jag orkar itne, fatta att mian tårar inte slutar rinna. ni fattar inte ens hur jag känner?! för jag är borta, det är ni men tänk, det har aldrig bara varit ni!

c ya / tessaanringdahl