tankar om sommaren..
mamma fick mig att tänka riktigt noga och nästan börja må dåligt, ja har en liten ångest i kroppen och ja vill bara skriva av mig och de här inlägget kmr att vara riktigt personligt.. o då menar ja att ja verkligen kommer att skriva ner de bästa, även skriva namn och de o ja vill därför be er att respektera detta, alltså inte snacka massa som inte är sant och inte heller kommentera onödiga okänsliga kommentarer. men iallafall..
som ni säkert redan vet är min sommar fullbokad näst intill. Ja kmr att åka till spanien 14-24 juni och sedan turkiet strax inpå. De kommer innebära att jag kommer vara borta från släkt, vänner och min älskling väldigt mycket vilket kmr att vara en underbar men samtidigt väldigt jobbig tid...
min mamma ställe världens jobbigaste frågor för ca 2timmar sen och ja har inte släppt dom än.. hon frågade ifall hon tror att mitt och krilles förhållande kommer att hålla! De första ja sa" ja förhoppningsvis, och säg inte sådär!" sen sa hon" men tänk om han träffar någon när du är borta!" och den frågan aso ja har ont inom mig, ja vill inte ens tänka på de. ja vill inte ens tänka tanken på att han faktiskt kan lämna mig när som helst? Ja förklarade sedan för mamma att"nej han får inte träffa ngn annan, jag skulle aldrig klara av att se han mer efter det, jag vill inte leva utan honom, ja kan inte ens tänka tanken, och nu gör de bara så otroligt ont inom mig" så mamma bad om ursäkt och sa att hon inte menade på det sättet och jag förstår henne, jag undrar oxå hur vi kmr klara att vara utan varandra så länge!
Ja har världens tankar i huvet nu, tänk om han träffar någon annan! Tänk OM de skulle nästan kunna vara de värsta, tänk att han träffar en annan då för att jag inte räcker till? Jag vill inte ens tänka tanken just nu men den finns ändå där och går inte bort, ja mår så sjukt dåligt över att behöva tänka den tanken över huvudtaget, jamenar de är ju absolut itne omöjligt,vf skulle han inte träffa ngn annan? han träffade ju mig, varför skulle han då inte kunna ha "turen" att träffa en bättre person.. ja vet inte ens hur ja skulle reagera.. Jag hatar det här!!!!
jag älskar min älskling så sjukt mycket och ja mår ba dåligt av att tänka tanken ett liv utan honom, han är fan mitt allt.. ja behöver ju ingenting annat så länge jag har honom. Han är luften jag andas! Jag säger inte bara de här för att de ska se och låta bra ut utan ja lovar på allting ja har aldrig känt såhär, de är så sjukt speciellt de vi har aso ingen kan förstå, knappt jag själv. Men de sista ja vill av allt är att han ska lämna mig, de är nästan så att ja knappt vill resa utomlands utan honom när de känns såhär.
ja anklagar ingen och de här är inga misstankar eller någonting, tror dock inte han skulle kunna göra ngt sådant mot mig men ingenting är omöjligt.
/ tessaanringdahl
som ni säkert redan vet är min sommar fullbokad näst intill. Ja kmr att åka till spanien 14-24 juni och sedan turkiet strax inpå. De kommer innebära att jag kommer vara borta från släkt, vänner och min älskling väldigt mycket vilket kmr att vara en underbar men samtidigt väldigt jobbig tid...
min mamma ställe världens jobbigaste frågor för ca 2timmar sen och ja har inte släppt dom än.. hon frågade ifall hon tror att mitt och krilles förhållande kommer att hålla! De första ja sa" ja förhoppningsvis, och säg inte sådär!" sen sa hon" men tänk om han träffar någon när du är borta!" och den frågan aso ja har ont inom mig, ja vill inte ens tänka på de. ja vill inte ens tänka tanken på att han faktiskt kan lämna mig när som helst? Ja förklarade sedan för mamma att"nej han får inte träffa ngn annan, jag skulle aldrig klara av att se han mer efter det, jag vill inte leva utan honom, ja kan inte ens tänka tanken, och nu gör de bara så otroligt ont inom mig" så mamma bad om ursäkt och sa att hon inte menade på det sättet och jag förstår henne, jag undrar oxå hur vi kmr klara att vara utan varandra så länge!
Ja har världens tankar i huvet nu, tänk om han träffar någon annan! Tänk OM de skulle nästan kunna vara de värsta, tänk att han träffar en annan då för att jag inte räcker till? Jag vill inte ens tänka tanken just nu men den finns ändå där och går inte bort, ja mår så sjukt dåligt över att behöva tänka den tanken över huvudtaget, jamenar de är ju absolut itne omöjligt,vf skulle han inte träffa ngn annan? han träffade ju mig, varför skulle han då inte kunna ha "turen" att träffa en bättre person.. ja vet inte ens hur ja skulle reagera.. Jag hatar det här!!!!
jag älskar min älskling så sjukt mycket och ja mår ba dåligt av att tänka tanken ett liv utan honom, han är fan mitt allt.. ja behöver ju ingenting annat så länge jag har honom. Han är luften jag andas! Jag säger inte bara de här för att de ska se och låta bra ut utan ja lovar på allting ja har aldrig känt såhär, de är så sjukt speciellt de vi har aso ingen kan förstå, knappt jag själv. Men de sista ja vill av allt är att han ska lämna mig, de är nästan så att ja knappt vill resa utomlands utan honom när de känns såhär.
ja anklagar ingen och de här är inga misstankar eller någonting, tror dock inte han skulle kunna göra ngt sådant mot mig men ingenting är omöjligt.
/ tessaanringdahl
Kommentarer
